Fredag

Sista dagen. Vaknar före klockan ringer. Pigg. Jag drack tillräckligt lite av den där drinken igår för att jag ska vara riktigt på hugget. Vi promenerar till University of Maryland medical center. Siktar på att äta frukost i room 331, och det går riktigt bra. Nu har vi blivit så familjära att det känns ok at sitta och tugga på en Bagel och sörpla kaffe medan Amal pratar om Great Leaders through the ages.

Om ledarskap:

Be a lion, not a sheep!

Be Tigger, not IOR (från nalle puh)

Solve problems!

Light a candle, dont curse the darkness!

Lyssna mer är du pratar, och försök att verkligen förstå vad som händer.

Var generös!, ge credit!, dela din vision! Fokusera på att ändra beteenden, skriv inte en bok, skriv 3 sidor i veckan, embrace the conflict!. Ta första steget och fortsätt gå!

Var inte cynisk!

En positiv människa tänder ljus

En negativ förbannar mörkret

Cynikern släcker ljuset den positiva tänt

Sedan Rob  - drinking from the hose drick från brandslangen med FOAMed

Hur håller man sig ajour? Använd resurerna som finns:

Bästa stället att starta på är nog Life in the fastlane, en helt galet bra australiensisk site som håller på med Emergency medicine ur alla aspekter här finns länkar till allt som man behöver för att komma riktigt långt EKG,n Bilder, case, podcast och bloggsamlingar. Sedan finns en massa namn att kolla upp och se till att ha dem i sina prenumerationer, det är det enklaste; prenumerera på det som du gillar, Finns flera appar för att göra det, RSS feed är ett annat sätt. Twitter ett tredje EMrap, EMcast, ERcast, TED talks, Iteachem.net, Free emergency medicine talks. Vill du tanka ned till din hårddisk finns på nätet Free online video converter, Emcrit, smartem,  ultrasound podcast är andra resurser att nämna.

Nästa punkt på programmet är långpass med Michael Bond och Michael Winters Training physicians, Best practice

Hur sätter man upp ett recidency program? Kort bara om förutsättningar man har efter snart 40 års utveckling.. Grundförutsättning att man har möjlighet att se alla patientkategorier. Finns inte alla sorter måste man ordna sidoutbildningar. De blivande specialisterna måste kunna jobba någon annan stans än där de är utbildade.

Viktigt, Jätteviktigt med Residency coordinates  som hjälper till med administration och organisation, programmets mammor och pappor –reglerat hur många man ska ha:

Om <30 behövs 1, om >30 behövs 2, om > 50 behövs 3

Residency director – ofta nyfärdiga specialister som gör tex fellowship. Har 50 % klinisk tjänstgöring, och resten hjälper till med struktur. Även här finns rekommendationer från specialistorganisationen i samma storleksordning som Residency coordinates.

Sedan har vi Chief residents – ofta sistaårselerver som har andvar för den dagliga driften, schemat, sjukluckor och annat. Har nedsatt klinisk tid.

Core faculty är de specialister som är särskilt intresserade av, och lämpade för utbilding, ofta jobbar de 50 % kliniskt och resten med forskning/utbildning. Program director, eller studierektor bestämmer vilka detta är och det finns en rätt omfattande byråkrati för att bli befordrad. Man ska på sittt program för att bli godkänd av organisationen som håller koll på programmet ha en ST:specialist ratio på 3:1

Viktigt att ha väl definerade och mätbara mål. Viktigt att veta vem som är ansvarig för vad. Man vill att ST läkarna under tiden ska ta allt större eget ansvar och försöker se till att det blir så. Man har satt upp mål, tex 4 månader pediatrik, 3% critically ill, 2 mån ICU, 10 förlossningar, ett visst antal resucitationer av olika slag – inte jättemånga , men man mäter, och når man inte upp till målet kommer åtgärder. Allt utvärderas förstås både formativt och normativt. Medsittningar loggböcker, genomgångar med medical director 2 ggr/ år Conference attendence minst 70% . Ni fattar att det krävs resurser!

Med                      resus 55

Trauma                      resus 45

Med paeds                      resus 25  (upp till 18)

Trauma pae  resus 15

Intubationer           70

Pacing                                     6

Proced sedation      20

Vaginal delivery       10

Efter lunchen som idag är ätbar med sallad och andra godsaker börjar vi närma oss slutet. Rob och Terry talar om vikten av att skaffa sig en teaching portfolio. Det här är väldigt amerikanskt, men det handlar om att meritera sig för promotion. Samla allt du gör inom utbildning, evaluera tex med survey monkey, och visa dina chefer vad du gör. Samla 0ch redovisa det du har föreläst, för studenter, eller vad annat det nu kan vara, tex att ha utvecklat ett curriculum, eller som jag och Cornelia har varit med och ta fram utbildningsprogram och utvärderingsmetoder. Det har aldrig slagit mig att jag borde samla detta. Har känts helt onödigt med tanke på att jag inte tycker att jag har tid att sköta ens det jag borde, samtidigt är det nog bra att visa vad man gör, Terrys portfolio var 27 sidor lång, med pytteliten text! Lite i överkant kanske??

Sist elevernas projekt:

Kvinnan från England som pratade så väldigt tyst berättade om Board rounds som de brukade ha 2 gånger om dagen, lite som vår morgon överrapportering + klinisk undervising. Bra idé

Martine från Groningen i Holland ville skapa kurs för de mjukare värdena i vår specialitet, de som faktisk har väldigt stor inpact på både patienter och personal.

Chris Nickson tipsade om upcoming konferens i austalien i Vår SMACC social media and critical care. Kommer att finnas en feature där man kan posta 400 sekunder av något Här snackar vi podsast, video, eller något annat som rör sig och få det presenterat på konferensen. Kan vara något för ett projekt?

Sabine och Gregory från Slovenien hade insett att de måste väcka liv i sin nationela akutläkarorganisation, söka stöd i Europa och sparka ut de gamla internister och kirurger som sitter ivägen

Er ödmjuke utsände pratade om att upprätta någon slags utbildning i akutrumsarbete som ska vara oblligatorisk för alla på akuten. ABCDE, var man står, hur man kommunicerar. Ska försöka få till något på webben så att det blir interaktivt, med kanske material, som skickas ut, videoföreläsning/podcast, onlinetest och standardiserad kort CRM övning. Vi ska se vad det blir..

Sist gruppbild, handshakes, visitkortsutbyte.

Hookar upp med Lee Wallis som är Akutläkarguru i Capetown, skulle mina ST läkare möjligen kunna komma och tjänstgöra hos honom?? Jodå! Han har varit här. Han gillar svenska läkare, och det går att ordna… Räkna med 7 månaders pappersarbete, men det är fullt görbart om vi har med oss lönepengar. Jag bara sår ett frö…

Lämnar våra vänner med löften om fortsatt samarbete, tar en lång promenad förbi Johns Hopkins sjukhus som är superstort och jättefint och där helikoptrar landar på taket var 4e minut. Klart mera drag här. University of Maryland känns lite fjuttigt i jämfförelse.

Promenerar tillbaka genom hamnen. Mina vänner åker redan samma kväll. Nu gäller det att smälta lite och försöka fortsätta i rätt riktning. Själv går jag upp 0300 nästa morgon för nya äventyr, men det får vi ta en annan gång

torsdag

Vaknar och är väl inte helt i toppform, krabbkakorna från igår + det som de sköljdes ned med påverkar på något sätt morgonens form. Hursomhelst, börjar med frukost på hotellet. Sådär.

Serveringen förvirrad, men det blir väldigt billigt eftersom de glömmer att ta betalt för det mesta.

Promenad till Universitetet och träffar vår internationella crowd. Kaffe, bagels, frukt. Gott. Egentligen har det hela tiden funnits bra frukost på rum 331, problemet är väl att man inte kommer in i förväg, och inte vill sitta och smaska på föreläsningarna. Det handlar som så ofta annars om timing. Bra fika finns, men timingen är fel, alltså har jag jagat frukost varje morgon, hittills utan att det har blivit riktigt bra .

Dagens första föreläsning handlar om kvalitet. Laura Pimentel pratar om quality as a tool for teaching. Det går väl inte ihop helt och hållet, med rätt röriga bilder (man har blivit picky) Det finns en CME på Medscape.com: checklist to treat acute low back pain. Medicin går från läkekonst mot valuerade metoder och checklistor. Kvaliteten blir högre och det blir allt mindre utrymme för improvisation. Säkert bra, men lite trist kanske, vart tar all MAGIC vägen?

6 Faktorer för att mäta kvalitet:

safety

effeciveness

patient centered

timely

efficient

equal

emergency department bench marking society: kolla in för benchmarking

Nästa stopp är en rätt rörig tillställning nere på deras simulatorcentrum. Vi kliver rakt in i ett kolinergt syndrom. På en simman G3. Dockan sprutar av svett och  Jag hamnar vid huvudet och vi har stora problem med kommunikationen. Den brittiska läkare som är med pratar så tyst att ingen kan höra vad hon gör. Jag hör mig själv säga ”can you please speak up” men hon fortsätter att prata lite svagare… får i alla fall i lite Atropin + syrgas, ivrigt påhejade av de som står runt omkring…

Det där med teaterträning så att det finns en rimlig chans att höra vad man säger har absolut sin plats… Kändes inte så meningsfullt, och var helt osorterat utan struktur eller debreifing. What was the point?

Nästa punkt på programmet: Teaching phycisians from non EM services, alltså vad ska vi göra med de som kommer och sidoutbildar sig hos oss. Terry Mulligan och Lee Wallis diskuterar. Viktigt att ha ett curriculum för vad de ska göra och lära sig, alltså lärandemål och lägga upp placeringen så att de möts. Bra att ha ett nära samarbete med studierektorn på den andra kliniken om vad som är vettigt. Bra om de kan se alla patienter, alltså arbeta parallellt med akutläkarna och inte bara välja tex ortopedi…

next, Rob Rogers on characteristics of great teachers

Här finns mycket att säga, kort vill jag beskriva the 7 good habits för teaching; dela med dig av hur du tänker, hur din tankeprocess löper för att komma fram till det du gör. Var en förebild! En klassisk mnemonic för teaching:

T –Teaching in the ED

E - Entusiasm

A – Appropriate feedback

C – Centredness on learner

H – Helpful

E – Elevates  to become independent

R – Role model

Developing and maintaining a medical curriculum med Laura Bontempo och Michael Bond. Mycket bra. Här är allt väldigt mycket mera reglerat. Det vi håller på med hemma skulle helt enkelt inte duga. Vi skulle inte få bedriva någon utbildning av akutläkare om Södersjukhuset låg i USA. Stora nationella organisationer bevakar och bestämmer hur det ska gå till. Dessutom gäller det att ha ett så bra program som möjligt, så att man kan locka de bästa! Här finns mycket att göra.

Efter lunch kommer Haney Mallemat (@criticalcarenow på twitter) och berättar om hur man via twitter kan hooka upp med allt spännade som händer inom FOAMed (free online access meducation. Jag har varit tveksam, och inte fattat vad det är för mening med twitter, men jag har bestämt mig för att prova att skaffa ett konto. Ska bara hitta på ett bra namn… Får tips om att fixa eget konto enbart för emergency medicine och inte blanda ihop med mitt andra liv.

@Foamstarter verkar vara ett bra ställe att börja på. See you out there…

Det verkar som att rätt många skaffat twiterkonto de här dagarna, i princip kan man följa hela konferensen på twitterfeed på iteachem.net

http://lifeinthefastlane.com/ bäst för FOAMed just nu!

Näst sist idag Terry Mulligan som talar om the speciality of emergency medicine where you live

Terry talar om det stora behovet av Emergency medicine i världen. Det är inte längre infektioner som tar livet av flest, utan trauma, hjärtsjukdomar, cancer, stroke. Allt kommer in via akuten och emergency medicine är centralt för att det ska fungera. Frågan är hur man ska facilitera införandet i länder där EM är på gång att utvecklas. Man kan inte förvänta sig att systemet ska fungera innan det det är färdigbyggt. Jämför med Brooklyn Bridge, som byggdes under 13 år sent 1800 tal. Innan bron var färdig hade den ingen funktion över huvud taget. Det gäller förstås att utnyttja de erfarenheter som är gjorda av de som gjort det förr. Det förefaller finnas en utvecklingskurva som måste följas, möjligen kan den snabbas på genom att inte göra fel men det kommer alltid att ta lång tid. I glesbefolkade delar av USA finns fortfarande Emergency departments där det inte finns akutläkare. De har hållit på sedan slutet på 60 talet… Visst motstånd måste man bara vänta ut. Eller gå runt. Segt, men sant.

Vårt viktigaste vapen är vårt tålamod.  Samarbete är inte heller att förakta. Tiden arbetar för oss.

Sist idag: Conflict management med Michael Rolnick som är en gammal dinosaurie som varit med i gamet sedan strax efter Kubakrisen. Han pratar lite om hur akuten är en plats där det är svårt att inte komma i konflikt med andra. Det gäller att lära sig hantera dem, annars är det svårt att överleva utan att bli utbränd. Han pratar om olika strategier för at hantera konflikter: Det framskymtar rätt tydligt att det här ar en kille som inte backar. Han verkar snarare njuta av att det hettar till. Vid närmare eftertanke tror jag att han blivit akutläkare för att han gillar konflikter!

6 olika konflikthanteringsmodeller:

avoidance,  - cant win, not important

competition – en vinner, en förlorar, om ngt är absolut rätt eller fel är det lätt att hamna här

compromise – Båda ger och tar

accomodation – anpassning, gör något för att få något

collaberation – mest sofistikerat, Win-Win, förhoppningsvis vinner patienten mest.

Vi fick delar av Thomas Killmans conflict mode instrument, för någon sorts självtest  men det var inte komplett, finns på nätet??

På kvällen Examination Gala Dinner på de la Notte, en Upscale italiensk krog bortåt East Harbour. Jag börjar med en Bamse Gin&tTonic där gin och is fyller nästan hela dricksglaset.  Barkillen lyckas få i en pytteliten skvätt tonic. Max två matskedar.

Sedan Hyfsad mat, gratinerade ostron, Cesarsallad, kalv, zabagione. Sitter lite off bredvid Sabina från Slovenien som inte säger något, och mittemot mig Dr Pimentel som inte heller pratar särskilt mycket. Det blir sådär ibland. Jag försöker konversera lite grann, men orkar inte driva på samtalet. Jag äter min mat, men lyckas inte dricka upp min jättedrink. Vi får Fina Diplom, mycket finare än mitt specialistbevis som kommer på kopiatorpapper med en liten kråka. Här är det tjockt papper och lyxigt tryck. Feels good!

Promenerar hem och kommer i säng ganska tidigt..

-->

onsdag

Veckan började ganska bra med jet lag och energi, men nu har det lite grann tagit slut.

Det är ett intensivt program och det är svårt att hinna med. Sömnen kommer som vanligt i kläm…Känns som att jag skulle behöva minst 6 timmar till på dygnet.

Dagen börjar med extra tidigt idag. 0715 ses vi utanför room 332 för att gå vidare till lectureday,  deras Residents (ST läkares) utbildningsförmiddag. Man börjar alltså klockan 7 på morgonen för att hinna 5 timmar innan lunch. I deras utbildningsprogram ingår minst 5 timmar i veckan, och de kräver 70% närvaro för att bli godkända. Det börjar med  att Amal Mattu håller en genomgång av Njursvikt och urinvägsinfektioner. Alla har fått artikel att läsa och man går igenom det som är viktigt. De flesta verkar ha läst på och nivån är hög. 

Vi som är den internationella kontingenten får under dagen en rundtur i deras nya akutmottagning, och deras nuvarande, den nya väldigt lik den som nyligen byggts i Helsingborg, och inte särskilt stor. På med hjälmar, och in i bygget!  Den gamla är inte heller stor, och såhär på onsdag förmiddag väldigt stillsam. Hälsar på Dr Bontempo, som har ett kliniskt pass. De försöker täcka så att ST läkarna kan gå på sin utbildning.

Här ser de ca 60000 patienter / år, har  56 residents, och 77 specialister!! Det ger lite perspektiv, och återigen förstår jag varför jag har svårt att hinna det jag tycker att jag ska göra…

Efter turen till ER ned i källaren, ned till department of pathology… - Ja, det är precis vad ni tror. Här finns liken.

I Baltimore är det tydligen ganska vanligt att man donerar sin kropp till sjukhuset/universitetet, så de har möjlighet att använda döda människor till att träna procedurer på: ”Cadavre Lab”

Vi gör cricotomi på en svart gentleman med märken på bröstkorgen efter hjärtmassage som uppenbarligen inte varit framgångsrik. Provar även att lägga CVK med seldingerteknik. Väldigt bra, och väldigt konstigt.

Tänker hela tiden på Havamal:

Blind man rider

Handlös går vall

Döv man i drabbning duger

Lik är till litet gagn

Till lite nytta kan det trots allt vara…

Efter lunch som idag är en rejäl macka + en påse chips + 2 kakor fortsätter vi med Rob Rogers som tar oss igenom hur man producerar en podcast. En mick, ett gratisprogram, lite editing och sedan är man hemma. Lätt som en plätt om man har 10 timmar över…

Jag har redan flera jättebra idéer men tyvärr ligger jag redan minus vb tid. Jag tittar på Chris Nickson snett framför mig som oavbrutet twittrar, länkar sidor, kollar wiki,, tittar på livestreamen från den föreläsning redan han sitter på, och dessutom kommenterar och är med i diskussionen… jag får börja ta lite ametamin för att komma i kapp. - Eller inte…

Nästa ämne samkör Rob Rogers. Michael  Bond och Mike Abraham – Use of technology in emergency medicine education.

Får tips hur man använder youtube, gör egna kanaler, det finns flera program som underlättar, och det finns hur mycket bloggar podcasts och videor som helst. De visar en slags program som gör att man kan göra polls, allltså trycka på knappar för att öka interaktiviteten. Får tips om camtasia, articulate, airscreen, storyline, Banda föreläsningarna så kan de som inte är där se dem närsomhelst. Gör instruktionsfilmer, samla dina artiklar i Papers, Keynote som verkar vara det nya powerpoint, och Prezi som uppenbart kan ge åksjuka om man inte aktar sig. Pow toon för att göra korta reklamgrejor. Moodle, Doceri. Det tar liksom inte slut… Möjligheterna är oändliga, jag funderar igen över den där kloningsappen… -När kommer den??

Sist presentation, Tools for the educator, Making great slides, Rob varnar för death by powerpoint, en numera vanlig åkomma i våra föreläsingsalar.

Bort med bulletpoints, in med bra bilder som hjälper dig att berätta din historia. Gör en storyboard, ett synopsis innan, Fokusera på ditt huvudbudskap, och max en grej att

komma ihåg varje timme… det kommer att gå långsamt.

In med videor för att illustrera. Tips om att välja bilder som är minst 1000x1000, alltså stora bilder som man kan hitta på Google eller wikicommons eller kanske bluemountains

crabcakes!

Stapplar hemåt, ned i hotellets gym där jag trampar runt i nån sorts skidåkningsliknade maskin en god stund och drar i lite olika handtag. Dusch. Rakning, sedan iväg till Dudas Tavern för att äta den lokala delikatessen Crabcakes. Dudas är högt rankad på Yelp och jag och en av mina nordeuropeiska vänner letar oss fram till haket som ligger i East harbour, ett område en bra bit från där vi bor, faktiskt mycket mera levande än Inner harbour som är mera berömt.  Dudas är trångt och trevligt och fullt med folk. Verkar riktigt trevligt. Det finns bara två platser att sitta på, och de är vid samma bord där två äldre damer sitter och väntar på sin mat. Vi frågar om det är ledigt, och om det går bra att sitta. Den ena damen gör en grimasch som väldigt tydligt visar att hon inte har någon lust alls att ha sällskap av oss jag kopplar på min tantcharm och så snart de förstår att vi inte är amerikaner får vi slå oss ned. Vi hälsar, det är Rose och Mary Anne som är pensionerade lärare som bor i kvarteret som är här för att det är hamburger night. Ganska omedelbar har vi ett fanstastiskt trevligt samtal på gång om ditt och datt, Vi beställer Crabcakes och dricker god öl och har det väldigt kul tillsammans med damerna, Krabbkakorna är gjorda på krabbkött + något som håller ihop – ägg? Lite cayenne, persilja, goda och väldigt mättande. Vi äter och pratar, tanterna ger sig så småningom iväg och det blir kramkalas och fotografering, vi är otroligt nöjda med kvällen så långt. När servitrisen kommer för att titta till oss en stund senare säger hon: By the way, your check has allready been taken care of.. Compliments from Rose and Mary Anne! Helt otroligt! Vi sitter och är lite paffa över detta när vi ser Chris och David från kursen ett par bord bort. De är också här för the crabcakes. Flyttar över dit och sitter och pratar en stund till. Går till slut hem igen efter en helt fantastisk kväll. Skönt att gå en bit för att skaka ned krabban.

-->

Tisdag

Vaknar 0630, i min kropp är klockan lunch, men det har gått bra att sova. Gårdagskvällen avslutades med mat på KONA, något slags steakhouse med inslag av sushi… Borde göra en misstänksam, och maten var faktiskt inte särskilt bra.  Rätt tidigt hem och sedan en massa skrivande för att försöka hålla fart på huvudet och samla tankar och intryck.

Det regnar rejält på morgonen och har blivit mycket kyligare. Här mäter man temperatur i Farenheit, som är helt omöjligt för mig att begripa. Det finns förstås någon app som klarar det, men mitt system 2 är alldeles för slött för att anstränga sig. (För info om system 1 och 2 läs Thinking fast and slow av Daniel Kahneman, rekommenderas  varmt om du undrar hur du fungerar..)

Träffar mina vänner i lobbyn och vi ger oss av mot universitetet, Friskt. Rätt skönt med lite kyla och regn. Letar frukost igen. Vi har antagit att det går att få frukost på Universitetet, i kafeterian, men den är inte öppen före klockan 8 på morgonen. Väl uppe i rum 351, medical students organizations meeting room finns kaffe, bröd, frukt, juice, och allt annat man kan tänka sig. Rob berättar att de har varit tvungna att öka kaffebeställnigen med 300%. Vi dricker mycket kaffe!

Dagen börjar med Laura Bontempo som pratar om hur vi kan, (här måste man) evaluera våra ST läkare. Finns flera av varianter, kräver struktur och massor av arbete. Konstaterar igen att jag  skulle behöva klona mig…. Hon fortsättar med strategier för att ta hand om Blivande specialister  som inte presterar som de borde.. Hon har en bra 360 graders evaluering, upplagd som en vanlig läkarbedömmning med Kontaktorsak, socialt, familjehistoria, droger, tifigare sjukdomar osv… Mycket bra och användbart.

Seans nummer 2 mortality morbidity canference/patient safety as a tool.

Fantastisk presentation av Stephen Schenkel, som visar en modell för M&M där man kör två, eller flera fall parallellt så att det inte blir en stor shame och blameföreställning… När man inte vet vilket av fallen det gäller blir det svårt att vara tvärsäker... Världsklass!

Efter lunchen som består av kebab, eller Döner som Turkarna säger, vidare med Amal Mattu som är min nya föreläsarfavorit. Otroligt rolig. Ser ut som en liten förväntansful hamster som håller på att spricka av förväntan att få berätta mera. Nu pratar han om att finna sin nisch inom EM. Känns lite prematurt i alla fall för mig. Jag skulle gärna ha bättre koll på helheten. Men utbildning kanske har blivit mitt specialområde??

Sedan fortsätter han med Audience Centered speaking. Gör föreläsningen till en historia. Åhörarna klarar inte mer än 4 budskap på en timme. Se till att piska in dem ordentligt!! (detta upprepar han åtminstone 8 gånger på olika sätt) – se, Jag minns det fortfarande!

 Mot slutet av dagen Use of simulation in emergency medicine, med Traci Thoureen, ett ämne där jag känner mig ganska hemma. Nås igen av insikten att jag håller på med det här i stort sett själv. Här finns ett helt gäng som hjälper varandra. Sätter saker och ting i perspektiv. Svårt att åstadkomma någonting alls ensam.

Sist på dagen Creating and Maintaining a Journal Club med Terry Mulligan, Sikta på en gång i månaden, börja gärna att läsa artiklar om hur man läser en artikel, finns flera i BMJ., framgångsfaktorer är att det sker kvällstid, gärna hemma hos någon med bra vinkällare… många resurser på nätet. Jag saknar Redan Dan, men hoppas att det kommer nya krafter. Igen, det går inte att göra själv...

När vi går hem är det mörkt. Regnet har slutat, Går på Bio och tittar på Flight, där Denzel Washington är pilot som dricker sprit och flyger.

Funkar bra. Liten roll av John Goodman, en av mina favoriter som hjälpsam granne… He really knows how to help a friend in need!

Matbit på haket där jag åt första kvällen fish & chips, ett band spelar och det är ganska rörigt. Hem till hotellet,  jättetrött.

måndag

Hade igår en kort touch base med kollegor från Sverige och överenskommer om möte för frukost vid 0700 Hittar ett slags ganska flottigt fik där vi får blaskigt kaffe och något att tugga på. Cheese omelette and Harsh browns får bli den grund som dagen ska byggas på. Inte jättegott, men väldigt genuint.

När vi närmar oss sjukhuset ser vi allt flera personer med Scrubs under sina kläder. Här går man till jobbet i sina arbetskläder. Det har förstås för- och nackdelar. En rätt cool grej är att många har fina broderade applikationer på bröstfickan med deras namn och yrkesgrupp. Ingen tvekan om vem som är vem.

In i lokalen, säger hej till alla, här finns flera legendarer som vi hälsar på. Mannen bakom life in the fast lane är här, en av de mest inflytelserika bloggarna inom Emergency Medicine, han ser ut att vara ungefär 12 år och sitter inte still så mycket… Folk från stora delar av världen, USA, Europa, Sydafrika, Sydamerika, flest faktiskt från Turkiet som har 5 deltagare på plats, sedan är det ett gäng från USA förstås, vi är tre från Sverige, 2 från Slovenien. Från Sverige är det bara jag som är här i tjänsten.  Bakom oss finns uppdukat gott kaffe, bagels, kakor, juice, så det där med frukost hade vi inte behövt lägga ned energi på.

Så till dagens innehåll:

Rob Rogers introducerar: Målet är; ” I will go home and make a difference ” – gärna det!

FOAM – free open acces meducation

Twitter på #iemtc12. Tydligen ska man twittra??

http://iteachem.net/  - kolla in här kommer twitter direkt från föreläsningssalen, kan komma direktsänd

Amal Mattu: How to get promoted in academis emergency medicine 10 keys to success,

Rätt bra genomgång, lite väl etnocentrisk med fokus på hur det fungerar i USA.

Tipsade om bok: Dale Carnegie ”how to win friends and influence people” som verkar bra när det gäller communication skills.

Pärlor            Snåla inte med din utbildning!

                       Fokusera!

Emergency medicine inte den yngsta specialiteten, utan den äldsta – vad behövde stenådersmänniskan?...

Think globally!

 Coaching in emergency medicine

Jobba hårt!

Evaluera hur utbildningen fungerar!

Publicera!

                      Annals of emergency medicine har högst impact inom EM

  

 Rob Rogers: Giving  Feedback, how to do it well

Pärlor           Viktigt att ge feedback tidigt, när det är aktuellt, i stunden. Gör det på en gång! Svårt att ge vid slutet av passet. Vi lever i nuet.

                       Stoppa felaktigt beteende på en gång. Inte lära in felaktiga beteenden eller motorskills. Bryt, backa gör om, gör rätt!

                      Coacha! En idrottscoach korrigerar sin adepts beteende – och det är självklart. Det borde vara självklart för oss med.

                      Skitsandwichmetoden lätt genomskådbar. Bättre att hela tiden fylla på med konkret positiv feedback för att ha på banken när konstruktiv kritik  krävs.

                      Var konkret: vad gjorde du som var bra det här skiftet? Vad skulle du göra annorlunda nästa gång.

                      This is what I saw: beskriv vad du sett. Kan fungera med de som är overconfident. De som inte fattar att de inte fattar måste konfronteras

                      Vad kan du göra för att höja kvaliteten på ditt arbete?

                      Bra jobbat! är förstås bättre att säga än tvärtom, men ger inte någon förstärkning eller korrigering av beteendet. Rätt meningslös fras vb feedback.

                      Tala om att du ger feedback, säg ”nu kommer jag att ge dig feedback”

Amal Mattu: rapid teaching techniqes that work

Teach att the right level, när studenten är redo, mätt, inte kissnödig, inte omedelbart 

måste göra något annat. Håll dig kort. Fokusera på få saker

En bra grej kan vara att säga: efter dagens skift vill jag att du skriver upp 3 saker som du har lärt dig.

Pärlor         - Lions and tigers and bears oh my! Killers first ! differentialdiagnoserna börjar med de verkligt farliga! Vad kommer att döda patienten på

5 min?

5 timmar?

5 dagar?

Väck frågan redan innan de går in till patienten Priming! Mindset!

What if! Skruva till den vanliga, tråkigare patienten med what if she was pregnant? On warfarin? Had very low BP osv. Bra för att jacka upp vardagen…

- uppmuntra bra saker är mycket  mera effektivt än motsatsen

Djävulens advokat – hur kan du vara så säker på att det inte är lungemboli??

Om någon är med på larm; ge uppgift: jag vill att du registrerar precis allt som händer och drar det för mig efteråt. Bra för inlärning och engagemang.

Take notes, summarize  - reaffirmera

Kolla igenom patientliggaren kort – kör några lions and tigers and bears med de sökorsaker som finns där

Skriv på whiteboard – vi borde ha en i OLA-rummet. Ökar effektiviteten i inärningen

Siamak Moayedi Teaching procedures in emergency medicine

Viktigt att studenten har samma vy som vi när de ska lära sig en ny färdighet. Viktigt att gå igenom 4 steg, Fin illustration med sonen som dricker vatten.

Konceptualisera – alltså göra klart för sig vad och varför – noga tänka igenom

Visualisera – bli visad, titta på video.,

Verbalisera- prata igenom proceduren har de fattat allt?

Guided practice – få hjälp att göra proceduren. Korrigera felaktiga handgrepp omedelbart med handen på. Farligt att låta gå, motorminnet kommer att göra så att felet upprepas och i värsta fall permanentas. Omedelbar feedback. Iterera tills studenten klarar proceduren utan hjälp

Är ni flera som undervisar se till att ni gör exakt likadant! Annars blir det förvirrande

Amal Mattu Bedside teaching

Medicin är 20% medicin, 80 % kommunikation.. Vänj alla vid att man ofta är på rummet. En coach måste vara närvarande!

Pärlor           vänta minst 8 sekunder på svar när du frågar

Tala om att du kommer be dem summera efteråt – bra för fokus och engagemang

Fokusera på få saker, välj dina learning objectives med omsorg, och utefter elevens behov ju flera saker du försöker lära ut, desto färre kommer att fastna

Lions and tigers and bears, what if? Djävulens advokat  Kontrafaktiska påståenden…

 Rob Rogers Small group diskussions

www.khanacademy.org  om ni vill ha hjälp med matten... flip the classroom

Var väl förberedd. Se till att du har dina learning objectives klara. Small groups är jobbiga, men effektiva om man vet vad man gör.

Pärlor           Dont lecture!

                      Sitt i ring

                      Ställ frågor

                      Engagera alla

                      Bromsa de som tar över

                      Var så tyst som möjligt

Rob Rogers teaching medical students

The less you teach, the more they remember en sak i taget! Håll dem sysselsatta.

Pärlor                      3 minute medical student presentation

Acad Emerg Med. 2008 Jul;15(7):683-7. Lär ut till alla hur man håller sig   kort och koncis.  Riktigt bra!

Reflective modeling – låt studenterna förstå hur du tänker

-->

Söndag

Baltimore,

Det här är en annan sorts stad än Brooklyn. Samma sorts ljudkuliss, med sirener som tjuter, jag tror att det oftast är ambulanser och poliser, och emellanåt honkandet från brandbilar som har en kraftig tuta med rätt låg pitch som skrämmer bort allt som eventuellt är i vägen. Är det så mycket mera som kräver blåljus och tutor här, eller är det en kulturfråga? Rätt långt bort åt sydost hörs hur tågen varnar, det är hursomhelst andra ljud än hemma.

Jag bor mittemot Convention center, nära Inner Harbour. Tegelhus med heltäckningsmatta, lite unket, men helt ok. Hotellet är rökfritt, men röken som sitter i väggarna sedan 1900 talet gör sig påmind. Lite hemtrevligt, men inte helt tiptop.

Ute är det 15-17 grader och rätt behagligt. Fuktigt, men varmt

Turen över Atlanten är seg. Fattar ärligt talat inte det där med Storcirkelnavigering.

Man lyfter från Arlanda och ska till NYC, som ju ligger klart söder om Stockholm, sedan flyger man åt nordväst upp över Trondheim, vidare över Island och småningom ned över Grönland för att angöra NY rakt Norrifrån. Mystiskt… Jag antar att det har något att göra med att jorden är rund??? Får hursomhelst alltid Migrän av att flyga. Det är en känslig balans med maxdoser av Paracetamol, Ibuprofen och gärna Omeprazol för att inte huvudet ska sprängas, och halsbrännan ta över helt och hållet. Alkohol är inte att tänka på.

På Newark står man i lite olika köer, åker tåg mellan terminalerna, och köar igen, blir röntgenscannad sedan väntar man en god stund på sista lyftet . Det tar bara 40 minuter att flyga sista biten.

Pursern ombord är en man i 40-årsåldern med någon sorts neuropsykiatrisk diagnos, mycket lämplig när det gäller att snabbt rabbla allt som ska sägas.(har aldrig hört någon prata så fort) Hans social skills lämnade lite i övrigt att önska… Flygvärdinnetourette?

Väl i Baltimore tar man ett slags pendeltåg som heter Light Train. Lite scary med utesovare och glimtvis dålig stämning in till Downtown där Hotell Day Inn ligger på krypavstånd från stationen. Lämnar grejor på rummet, och ger mig ut på näringssök. Något litet enkelt att äta så att man inte är tvungen att vakna med hungerkris mitt  natten.

Går ned mot Inner Harbour som är något slags mys- och trivselcentrum med massor av butiker och restauranger för turister. Söndag kväll mitt i November är det helt dött. Jag har någon slags motvilja mot att gå in på helt tomma restauranger, så jag kryssar runt en stund, men inser att jag nog får gå någon annan stans. Frågan är vart. De andra som är ute verkar läskiga med klara uteliggar/missbruksvibbar.

Vandrar runt en stund och konstaterar att under 20 minuter på gatorna i Baltimores centrum finns ingenting öppet. Det är helt öde. Hittar på väg hem en sportbar där jag slinker in och tar en Hammis och någon sorts läskedryck. Tänk att sportbarer, en inrättning som kombinerar sport på TV med fet mat och alkohol, numera finns överallt. 

Tack och lov för det!